2016 helt klart mitt absolut värsta år hittills.

Jag är så trött på att gå omkring och bära på allt det här inom mig, jag är så trött på att bli sviken om och om igen. Jag är trött på att höra: Behandla andra som du själv vill bli behandlad. För allt är bara ren bullshit! Det finns inte många människor som är snälla nu för tiden, alla tänker bara på sig själva och är egoistiska, hemska och elaka. 2016 har absolut inte vart ett lätt år för mig. Jag tror ärligt talat att jag vart mer ledsen än glad under hela året.

År 2016 har jag fått jobbat med mitt immunförsvar HELA ÅRET! Jag går fortfarande utredning hos doktorn för att får reda på vad det är för fel på mig. Men dom har fortfarande inte hittat något. Och det är så läskigt att känna att någonting är fel inom mig men inte ha någon aning om vad..

År 2016 var året jag bokstavligt talat blev utbytt av någon som jag trodde var min absolut bästa vän… Efter det fick jag börja om på 0. Det var iallafall då jag lärde mig att vara ensam och tycka om att vara med mig själv. Men efter detta kommer jag aldrig någonsin släppa någon så nära inpå igen. Men jag kommer alltid vara en bra vän, jag kommer alltid ta mig tiden att lyssna på mina vänners problem hur illa mina egna än är.

Jag har flyttat från mitt underbara hus som jag bott i sen jag var liten, jag har kämpat så mycket med att skaffa ett jobb jag trivs på, jag har vart med om elaka chefer. Och när jag väl får ett jobb jag trivs på så kommer människan som jag jobbar ist för tillbaka från sin sjukskrivning.. I år har jag vart sjukskriven själv en längre period för första gången i mitt liv, även jag har gått och fått grova panikattacker nu. Jag har vart med om våldtäkt, sexuella övergrepp, år 2016.. Detta hände mig år 2012 också och jag har fått jobbat så mycket med mig själv efter det, och såklart så händer det mig igen. Ibland undrar jag om jag är skapad till denna jord för att vara med om så mycket som möjligt för att se hur mycket jag klarar av. Men ni behöver inte vara oroliga, jag är verkligen stark som person.

”Du mår alltid så dåligt”, ”Du är alltid så negativ” är saker jag hört ofta 2016, och ja är det så konstigt egentligen? Jag strävar inte efter att vara negativ och ledsen hela tiden, det är verkligen inte något jag vill. Men försök vara mig för en dag, det är inte det att jag har ett dåligt liv för det har jag verkligen inte. Men att leva med dom här tankarna, dom här händelserna och alla bilder.. Det är riktigt jobbigt. Och dom få som vet om dom här händelserna har inte kunna hjälpt mig på något sätt.. Så att gå iväg och prata med någon ser jag inte som ett alternativ för hur ska någon som inte ens känner mig förstå hur jag känner när inte mina närmsta gör det?..

Och nu kanske ni undrar om jag har anmält detta? Svaret är nej. Första gången det hände var jag bara livrädd och ville glömma allt, och år 2016 så tyckte jag mest bara synd om dom som gjorde det, jag var för tom för att känna nått och som sagt det var år 2016, ingenting skulle gå igenom precis som för alla andra i världen som blivit det..

År 2016 var året jag fick upp ögonen för feminism, året jag börja hata män omedvetet, året jag lärde mig att inte lita på någon annan än mig själv.

Men det har inte bara hänt dåliga saker år 2016. Jag har åkt på min första festival och träffat världens finaste tjejkompisar som jag aldrig vill släppa taget om. Jag tog ut mitt löshår och klippte av allt hår och färgade det blont. Jag upptäckte hur kul det är att spela in youtubevideos även om jag inte har många tittare. Men det fick mig att tänka på annat och bara leva i min egna lilla bubbla. Jag har gått och blivit kär, skaffat pojkvän. Dock undrar jag hur jag någonsin ska kunna börja älska någon när jag inte ens älskar mig själv.. Och med all den här bekännelsen så känner jag mig äntligen redo att iallafall försöka lägga allt detta bakom mig. Hur svårt det än kommer vara.. Jag kände att det var dax att få skriva av mig allt detta, så att folk i min omgivning kanske förstår varför jag är som jag är ibland. Jag hoppas ni som läst detta respekterar mig, om inte, då är det så.

År 2017 ska iallafall bli året jag lärde mig att tokälska mig själv!